Jag drömde

om min väninna T härom natten. Hon och jag skulle simma i en kall älv. Himlen var grå, vattnet var ganska strömt och granskogen följde älvens sidor. Jag blev snart trött och tyckte att nu fick det räcka. Men min väninna ville fortsätta simma. Några kilometer till bara, sa hon och jag såg hennes huvud, som en liten prick, avlägsna sig, medan jag stod och huttrade vid älvens kant. Jag tänkte att hon är både starkare och modigare och orkar mer än hon tror.