lördag 2 februari 2019

Vit promenad




torsdag 31 januari 2019

Ur Gräset sjunger av Doris Lessing

"Jag känner mig inte alls ensam", sade Mary sanningsenligt och tänkte att man måste längta efter andras sällskap för att kunna känna sig ensam. Det hon inte visste var att ensamhet också kan vara ett slags själslig kramp som man själv inte är medveten om och som uppstår ur bristen på samtal med andra.

onsdag 2 januari 2019

Förkylt var det här


Maken har varit sjuk och förkyld i en veckas tid. Under mellandagarna låg han mest i soffan och tittade på tv. På nyårsaftonen hade vi gäster. Då blödde han så mycket näsblod att han fick gå och lägga sig i omgångar. Nu är det sonens tur. Om jag klarar mig är det ett rent under. Var hemma ett par dagar näst sista veckan före jul, för att "mota Olle i grind". Kände att jag höll på att trilla dit. Det var min enda sjukfrånvaro under höstterminen. Och det gjorde susen. Tyvärr börjar jag jobba igen imorgon och har två hela dagar planering. Jag hade helst varit ledig och hängt med familjen. Ser varken fram emot jobbet eller plugget. Vi får väl se om min negativa inställning har med en begynnande förkylning att göra eller om det helt enkelt är följden av en enormt påfrestande höst.

Blomman på bilden är inte någon julblomma som står hemma hos oss. (Jag fick faktiskt göra mig av med både hyacinter och amaryllis då jag fick en allergisk reaktion.) Det är en bougainvillea, fotad på Gran Canaria hösten 2016, då familjen flydde kyla och mörker för att bada i solen under en vecka.

tisdag 1 januari 2019

Läst 2018


  • Lucy av Jamaica Kincaid
  • Geim av Anders de la Motte
  • Drottningens chirurg av Agneta Pleijel
  • Onåd av J.M. Coetzee
  • Spelaren av Fjodor Dostojevskij
  • Just nu är jag här av Isabelle Ståhl
  • Hjärtat stannar sist av Margaret Atwood
  • Gick obemärkt förbi av Ingrid Hedström
  • Uppdrag Sweet tooth av Ian McEwan
  • Pölsan av Torgny Lindgren
  • Amsterdam av Ian McEwan
  • Skymningslandet av Marie Hermanson
  • Tala om klass red. Susanna Alakoski och Karin Nielsen
  • Alias Grace av Margaret Atwood
  • Försvunnen av Mo Hayder
  • Den stora utställningen av Marie Hermanson
  • Det förlorade barnet av Elena Ferrante
  • Den som stannar den som går av Elena Ferrante
  • Sista vakten av Stephen King
  • Olive Kitteridge av Elizabeth Strout
  • En annan Alice av Liane Moriarty
  • Mårbacka av Selma Lagerlöf
  • Doktor Sömn av Stephen King
  • Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout
  • Nötskal av Ian McEwan
  • Den första hustrun av Jean Rhys
  • Den sista grisen av Horace Engdahl
  • Århundradets kärlekskrig av Ebba Witt Brattström
  • En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf
  • Löwensköldska ringen, Charlotte Löwensköld, Anna Svärd av Selma Lagerlöf
  • Försoning av Ian McEwan
  • Stäpplöperskan av Cecilia Gyllenhammar
  • Gruppen av Mary McCarthy
  • Djurfarmen av George Orwell
  • Davidsstjärnorna av Kristina Ohlsson
  • Jerusalem av Selma Lagerlöf
  • En spricka i kristallen av Cecilia von Krusenstjerna
  • Miniatyrmakaren av Jessie Burton
  • Kvinnan på övervåningen av Claire Messud
  • Cementträdgården av Ian McEwan
  • Baskervilles hund av Arthur Conan Doyle
  • Tre önskningar av Liane Moriarty
  • Villette av Charlotte Brontë


söndag 30 december 2018

Adjö 2018

Jag kommer inte att sakna året som gått, men det är ett år som utmärkt sig och som alltid kommer innebära en stor förändring. Ett sorgligt år.

Förra året skrev jag inte ett enda inlägg. Jag vet inte varför egentligen. Men 2017 gav en försmak av vad 2018 skulle bjuda på. Jag visste att det skulle bli tuffa tider av flera skäl. Och jag sa det till maken när vi stod inför det nya året.

2017 jobbade jag fortfarande på föräldrakooperativet. Jag pratade i telefon med min mamma nästan dagligen. Mörkret föll över oss båda. Min mammas hälsa var alltjämt dålig. Under våren fick hon beskedet om livmoderhalscancer. Då hade jag just sagt upp min tjänst. Stämningen hade förändrats på min arbetsplats. Arbetsgivaren hade blivit en annan och olustkänslorna växte. Tillslut såg jag ingen annan utväg än att säga upp mig. Detsamma gjorde två andra kollegor. Det var nödvändigt, men det var som att göra slut. Tänk att det kan kännas så?

Hela hösten blev en period av återhämtning. Jag vikarierade lite här och där samtidigt som jag började studera igen. När det nya året närmade sig fick jag anställning som resurs på den förskola jag helst ville vara på. Det var tur. För sedan hände allting med min mamma. Och det gick i en rasande fart. Jag vet inte hur andra som bor trettio mil bort från sina föräldrar löser allting. Jag kan bara säga att för den som arbetar på timmar, går en utbildning, har tre skolbarn och en make som regelbundet reser utomlands i arbetet, är det en fruktansvärt svår situation. Man upptäcker genast att det inte finns utrymme för sjukdom och dödsfall. Alla är vänliga, men man förväntas klara allting ändå. Och att som god anhörig finnas där. Vi gjorde så gott vi kunde och spenderade många timmar på vägen mellan barndomsstaden och hemmet. Före och efter.

Under året som gått har jag tänkt så mycket på min mamma, hennes liv och vårt gemensamma. Jag saknar allt som försvunnit med henne. Ibland känns det som om en bit av mig också har dött.

Det finns saker man önskar att man kunde ha gjort annorlunda, men det tjänar ingenting till. Min mamma skulle aldrig ha begärt någonting mer av mig. Hon månade om mig så länge hon kunde tänka klart, det vet jag.