Jag läser ju om politik och filosofi. Jag läser om hur idéer och ideologier har uppkommit. Den krassa människosynen tycks ha djupa rötter. Människan ser bara till sina egna behov. Människan är lat och egoistisk.
Jag vill inte tro det. Jag vill tro att vi föds rena, goda i vår avsaknad av ondska och att man sedan fyller på med den man ska bli. Men där är vi inte ensamma. I samma stund vi blir till, börjar vi leva med andra omkring oss, vi blir till i ett sammanhang. Naturligtvis tar vi intryck av det. Naturligtvis formas vi omedvetet. Med tiden kan vi välja att försöka se oss själva, förstå vad vi är och vilka val vi faktiskt har. Förhoppningsvis är vi fria nog att få göra det. Förhoppningsvis får vi stöd som ger oss mod att göra det.
Livet fortsätter hända runt omkring oss. Andra människor fortsätter beröra oss, korsa våra vägar. Allting som sker är inte gott. Det är oftast inte en spikrak resa, det svänger lite hit och dit. Ibland får vi motorstopp. Ibland tror vi oss välja en genväg, vilken visar sig vara precis det motsatta. Det är det som gör oss mänskliga, tycker jag.
Därför blir jag ledsen över en nedlåtande människosyn som påstår att allt individen råkar ut för, är hon själv grunden till. Att människor som mår dåligt oftast skyller ifrån sig. Deras lidande reduceras till gnäll eller ett sätt att slippa undan ansvar. Människor som arbetar för låga löner har valt fel. Sjuka har valt en osund livsstil. Arbetslösa har valt fel utbildning eller skjorta eller hälsningsfras. Man kan inte se påverkan och mönster. Man vill göra det enkelt, inte se det komplicerade. Det är som det man säger om kvinnan som får stryk av sin man för hundrade gången: "Varför går hon inte bara?"
Alla människor har inte samma val av olika skäl. Alla människor måste få känna hopp och tro och stöd från andra. Individen ska vi värna om, men vi ska inte tro att individen står ensam för allt. Vi ingår i ett sammanhang, vare sig vi vill eller inte. Ansvaret sträcker sig mycket längre än bara till oss själva. Därför angår du mig. Och jag dig.
3 kommentarer:
Fint och glasklart, Smultron.
Jag tycker om att du är glasklar, det gör min egen sikt bättre.
Jag tror att människan i grund och botten instinktivt är lat och egoistisk, precis som de flesta andra djur. Sedan har vår "flock" blivit gigantisk, vilket gör att vi inte kan leva enligt våra gamla instinkter, om vi vill överleva – till skillnad från andra djur.
Det är därför svårt att vara människa. Det är så komplext.
Och du har så rätt.
Jag tror att människan i grund och botten är nyfiken och därför drivs av att utforska, upptäcka och komma vidare. Vi har en annan tankeförmåga än andra djur, som vi vill tillfredsställa. Det räcker inte med mat och tak över huvudet. Instinkter kan vara bra och dåliga beroende på hur vi lever.
Vi är flockdjur, vi har större chans att överleva om vi samarbetar. Några i flocken vill säkert lata sig mer än andra, men har man överlag ett gott liv så spelar det inte så stor roll.
så bra skrivet!
Skicka en kommentar